Blandade foton

Mireveckan

Laos nu!

Har inte skrivit på fler veckor men det beror inte på att det inte har hänt något, snarare tvärt om.
Mire var här i tio dagar, vi hängde i Phnom Phen och var ute i djungeln i Chi Phat och vandrade ett par dagar.

Efter det försvann det mesta av energin och jag har haft mycket att fundera kring. Sen Mire åkte har Robert och Sofie släpat runt mig i hela Kambodja.

Phnom Phen - Siem Riep (7h) för att besöka en norsk organisation som heter NEDO som jobbar med brunnborrning.

Siem Riep - Battambang (2h) För att möta CORDE som jobbar med utbildning i fattiga byar. Vi turistade också... Typ bambutåg, banantempel, fladdermöss och killing cave.

Battambang - Sissophon (2h) För att göra det avslutande arbetet med SEADO och intervjua Mr Dara angående projektet som pågått under året. Vi besökte även KSV där vi fick se dem färga Kramas (de sjalar vi ska sälja i sommar). Här lämnade vi Sofie.

Sissophon - Siem Riep (3h) Jag och Robert startar vår resa mot Laos. Stannade i Siem Riep för att sova och hitta buss vidare.

Siem Riep - LAOS 4000 islands (12h) Tanken var att vi skulle hänga här och ta det lugnt ett par dagar men vi ändrade oss på bussen och struntade i att hoppa av.

4000 islands - Paxe (2h) Mysig stad där vi sov en natt för att kunna åka vidare till Laos huvudstad nästa dag. Det blev en dag på café med wifi med tid för filosoferande, analyserande och skrivande.

Paxe - Viantiane (10) Här bytte vi bara till minibuss men resan var intressant med sovplatser som var ca 35cm breda.

Viantiane - Vieng Vang (4h) Här är vi nu! I norra Laos, jag och Robert för att vara riktiga backpacker-turister. Igår åkte vi tubing (flera kilometer badring med barer längs hela floden). Idag ska vi försöka ta oss ut på kajaktur och i morgon ska vi ta lektion i bergsklättring. Nu blir det leka av.

Vi har alltså varit på resande fot i 42 timmar de senaste två veckorna och under hela tiden har jag känt mig extremt disträ och bortkopplad då mitt huvud snurrat med existentiella frågor kring mitt liv och andra jobbig tankar. Men allt börjar sorteras rätt i huvudet och när jag åker hem om två veckor kommer jag vara redo för att ta tag i mitt liv i Stockholm med allt vad det innebär.

Förstå, bara två veckor kvar...

Bangkok!

Drickbart kaffe!

Vad tittar vi på?

Robert sov mest hela helgen...

Fantastisk italiensk pasta till middag

Fast Robert var inte så intresserad av mat så han gick hem o sov

Så jag passa på att gå på show...

Julia från Tyskland, tyvärr hennes sista kväll i Bangkok

Dag två blev det shopping

Och Robert försöker hålla skenet uppe tillsamans med Liz från England

Obehagliga dockor

Hotel vs. sjukhus

Efter några timmar med dropp och antibiotika, så kan han i alla fall stå upp

När en inte har kortlek eller spel så får en hitta på egna lekar, porträtt utan att titta på pappret

Utskriven från sjukhuset och kurering med sol och bad

gayklub i Silom!

Avslutningsvis på väg mot hotellet

Sophanneth

Igår gick jag och lade mig ganska tidigt för att ligga och läsa innan jag somnade. Efter kanske en halvtimme smyger lillkillen in på mitt rum, när han ser att han är vaken så kastar han sig genom myggnätet och lägger sig på min arm. Och där ligger han, i ca en halvtimme, bläddrar lite i min bok, försöker kittla mig, jag kittlar tillbaka, busar lite, han drar sina fingrar genom mitt skägg (det är väldigt udda att ha kroppsbehåring i det här landet), rycker i mitt brösthår, kittlar mig lite till, tittar lite på bilderna i boken, borrar in sig mot min axel och vips så har han somnat. Han är verkligen den sötaste lilla krabaten på 4-5år och på dagarna springer han runt som en orkan i huset. Vi förstår inte ett ord av vad den andra säger men när han igårkväll tittade upp mot min ansikte med sina stora bruna ögon och försiktigt sa "Love" och fnissade lite när han insåg att han sa rätt, då smalt mitt hjärta. Det kommer bli tråkigt att åka härifrån, lite grann i alla fall.

Kulturkrock

Familjen är väldigt trevlig och snäll och extremt omhändertagande. För omhändertagande. Jag klarar inte av mycket mer, tur att jag åker till Bangkok. Det är extremt enerverande att de ska ha 100% kontroll hela tiden. Det går så långt att Red räknar hur många gånger jag går på toaletten, det är inte ens ett skämt. Varannan dag frågar han om min mage är bra. Han lär ju märka om jag mår skitdåligt och jag kan berätta för honom om det är någon mat jag inte klarar av, han behöver inte fråga. Jag förstår att de vill väl och att det inte kan vara så lätt att ha en främling i sitt hus som en ska ta hand om samtidigt som en måste lite på den trots att en inte vet något om personen. Men jag bir så trött på det! Jag kommer från en kultur där jag får vara ifred om jag vill! Det här med att koppla av med en bok eller jobba ostört existerar liksom inte här. Han vet att jag har bott ifrån mina föräldrar i snart tre år men det hjälper liksom inte för här gör en allting tillsammans, hela familjen, oavsett ålder.

Droppen var idag, familjen skulle åkt iväg på bröllop i kväll och vara borta ett par dagar, jag har sett fram emot det här så himla mycket! Det skulle bli så skönt att få bestämma själv när jag går upp, vad och när jag äter min mat och kunna använda mopeden utan att fundera på om de egentligen hade behövt ha den. Så blir det ju inte riktigt då, inte nog med att de inte åkte ikväll utan istället i morgon efter frukost så har Red nu bjudit in sin svåger med fru att bo här under tiden som de är borta! Jag kommer inte få vara ensam! Jag kommer inte få laga pasta och äta bröd till frukost! Jag blir så otroligt trött… Jag tog upp det med honom, när jag insåg att allihop inte skulle åka iväg i morgon. Jag har haft det på känn hela helgen att han inte har varit helt öppen mot mig med planerna inför bröllopet. Jag tror verkligen att han vet att jag sett fram emot att vara ensam men han smiter liksom undan. När jag konfronterade honom låtsades han först inte förstå vad jag sa, sen förklarade han att de inte ville med på bröllopet utan skulle stanna här. Ja men varför? Varför ska de stanna här istället för att bo i sitt eget hus, är det för att någon måste laga mat åt mig? Är det för att du inte vill att jag ska vara ensam i huset? Nej, nej ingenting sådant, det bedyrar han, säger rakt ut att det inte finns någon anledning… Jaha, säkert. Varför kan han inte vara ärlig mot mig istället? Det vore så mycket enklare. Nu måste jag ändra planer, jag kommer inte få laga mat ostört i köket det kan jag lova. På samma sätt som jag inte får tvätta mina kläder utan att höra att jag gör fel. Kommer antagligen vara
hemma så lite som möjligt istället de här dagarna dels för att få göra som jag vill men även för att dessa människor i stort sett kan två ord engelska och det tar ännu mer energi när jag inte kan kommunicera med folk. Det har jag nog av på SEADO.

Alltså det känns lite som ett nederlag att säga det men jag kommer inte bo hos en Kambodjansk familj mer än en månad. Jag tror nämligen att Robert och Sofie haft det likadant när de bott hos sina respektive familjer. Jag klarar inte av att ha någon som ska ha sån stenkoll på mig hela tiden, det tar för mycket ork och när jag är ”hemma” vill jag samla energi inte bli av med den. Förlåt mig, jag ger upp, jag är en dålig utlandsvolontär som inte klarar av att ta till mig kulturen ordentligt. En månad räcker.

Tidstjuven

Jag har varit i Siem Riep med min kusin och tittat på
tempel. Det var väldigt skönt att komma bort från familjen lite och umgås med
folk som inte bara kan flytande engelska men även svenska! Vi hade
jättetrevligt och satt och åt middag på en mysig restaurang i flera timmar
tillsammans med hans flickvän och deras nya backpacker kompis från Frankrike.
Jag har börjat uppskatta timmarna utan min kambodjanska
familj då det tar väldigt mycket energi att umgås med Red och kidsen. Igår blev
jag till och med irriterad på honom, vilket är första gången. När vi satt och
åt lunch frågade han om jag ville med och bjuda in folk från landsbygden till
hans vänners bröllop. Eftersom jag berättat för honom att jag gärna ser hur
livet ute på landet fungerar och hur en dag i deras vardag ser ut så sa jag ja.
Om han kunde lova att vi skulle vara tillbaka innan fem eftersom jag hade
planer på kvällen. Tre gånger sa han att vi skulle vara tillbaka klockan fyra.
Vid två kom vi iväg och åkte i ca 40min innan vi kom fram, där satt vi och
väntade länge på hans vänner som vi sen pratade lite kort med. Sen ville han
visa mig en skola där han för några år sedan ledde ett projekt och installerad
ett litet vattenreningsverk. Det var faktiskt ganska häftigt och nu supportat
skolan hela området med rent vatten, väldigt bra grej men det var inte därför vi
hade åkt dit och klockan närmade sig fyra. Vi åkte alltså vidare i ca 20min
längre ut på landet tills vi kom fram till en smal bro där vi var tvungna att
byta från bil till moped och till slut kom fram till hans vänners hus som alltså
har ett risfält. Coolt om jag hade kunnat se hur det fungerade men det gick
inte. När vi väl är framme berättar Red att de bara jobbar på fältet mellan maj
och augusti men jag ville ju se hur de hade det så därför tog han med mig dit…
Helt meningslöst. Vi satt hos hans vänner och de pratade khmer och jag väntade
på att vi skulle åka tillbaka, de hade inte ens speciellt mycket att säga till
varandra men vi satt där i nästan en timme. Som tur var så hade de väldigt söta
hundvalpar som jag kunde gosa lite med. Tjugo över sex var vi hemma!
Det som är mest irriterande är att han inte kommunicerar med
mig, om han hade berättat vad han planerat att vi skulle göra så kunde vi ju
gemensamt kommit fram till om det var värt det eller inte. Hade han berättat
från början vad vi skulle göra och vart så kunde jag sagt från början att vi
inte skulle klara det på två timmar.
I morgon åker hela familjen iväg på bröllop, jag har alltså
hela huset för mig själv i två dagar, det är en sådan lycka! Jag får bestämma
vad jag ska äta och när jag ska gå upp på morgon själv och jag är inte beroende
av att kolla om mopeden är ledig eller om jag kan få skjuts när jag ska till
SEADO, helt fantastiskt! Efter det
tänker jag att jag laddat upp mig tillräckligt för att umgås med dem och vara
trevlig i ett par dagar innan jag och Robert åker till Bangkok på torsdag och
turistar! Det blir nice.

Sen sist

Jo men så att, sen sist har jag tagit en sväng med Red och familjen till Siem Riep. Det blev ingen tur till Love Garden, när vi satte oss i bilen fick jag reda på att vi skulle åka till Angkor Wat istället och titta på tempelen och hälsa på Reds pappa, jaha den turen tar ju bara en och en halv timme istället för 10min :P På vägen fick vi punktering och framme tittade vi på apor.

Under helgen har vi varit på bilresa 14mil bort. Jag minns inte vad stället hette men vi tog med släktingar dit för att äta middag och spela vollyboll, tyvärr så glömde jag kameran hemma men det var väldigt kul att spela och vi drack mängder med öl. Jag har nu också druckit palm wine - hembränt hel enkelt, det var inte gott men antagligen typ 40 % och när Red såg vad jag drack blev han tossig och skrek att min mage inte skulle klara det :p Han är så omhändertagande, han har koll på hur många gånger jag går på toaletten och frågar mig ca fem gånger om dagen hur det är med min mage :P Lite irriterande är det och framför allt så förstår han inte att jag oftast bara kissar när jag går på toa trots att jag har förklarat att jag inte tycker om att kissa utomhus... Typ så.

Det har även regnat typ hur mycket som helst fredag, lördag vilket resulterar i långa strömavbrott och dåliga väger.

Idag har jag hängt på SEADO och skrivit ner frågor jag ska utvärdera våra målgruppsfamiljer med och ivkäll ska jag ut med Clay. Det kommer bli jätteskönt att hänga med någon som kan prata engelska på riktigt även om Australienare använder mycket slang jag inte förstår mig på men det kommer ändå vara bättre än den khmerska engleskan.

I morgon åker jag och Red till Siem Riep igen för jag ska träffa min kusin David och hans flickvän Sofia! Det kommer bli nice! Lite riktigt backpacker turism mitt i jobbandet ;)