Tidstjuven

Jag har varit i Siem Riep med min kusin och tittat på
tempel. Det var väldigt skönt att komma bort från familjen lite och umgås med
folk som inte bara kan flytande engelska men även svenska! Vi hade
jättetrevligt och satt och åt middag på en mysig restaurang i flera timmar
tillsammans med hans flickvän och deras nya backpacker kompis från Frankrike.
Jag har börjat uppskatta timmarna utan min kambodjanska
familj då det tar väldigt mycket energi att umgås med Red och kidsen. Igår blev
jag till och med irriterad på honom, vilket är första gången. När vi satt och
åt lunch frågade han om jag ville med och bjuda in folk från landsbygden till
hans vänners bröllop. Eftersom jag berättat för honom att jag gärna ser hur
livet ute på landet fungerar och hur en dag i deras vardag ser ut så sa jag ja.
Om han kunde lova att vi skulle vara tillbaka innan fem eftersom jag hade
planer på kvällen. Tre gånger sa han att vi skulle vara tillbaka klockan fyra.
Vid två kom vi iväg och åkte i ca 40min innan vi kom fram, där satt vi och
väntade länge på hans vänner som vi sen pratade lite kort med. Sen ville han
visa mig en skola där han för några år sedan ledde ett projekt och installerad
ett litet vattenreningsverk. Det var faktiskt ganska häftigt och nu supportat
skolan hela området med rent vatten, väldigt bra grej men det var inte därför vi
hade åkt dit och klockan närmade sig fyra. Vi åkte alltså vidare i ca 20min
längre ut på landet tills vi kom fram till en smal bro där vi var tvungna att
byta från bil till moped och till slut kom fram till hans vänners hus som alltså
har ett risfält. Coolt om jag hade kunnat se hur det fungerade men det gick
inte. När vi väl är framme berättar Red att de bara jobbar på fältet mellan maj
och augusti men jag ville ju se hur de hade det så därför tog han med mig dit…
Helt meningslöst. Vi satt hos hans vänner och de pratade khmer och jag väntade
på att vi skulle åka tillbaka, de hade inte ens speciellt mycket att säga till
varandra men vi satt där i nästan en timme. Som tur var så hade de väldigt söta
hundvalpar som jag kunde gosa lite med. Tjugo över sex var vi hemma!
Det som är mest irriterande är att han inte kommunicerar med
mig, om han hade berättat vad han planerat att vi skulle göra så kunde vi ju
gemensamt kommit fram till om det var värt det eller inte. Hade han berättat
från början vad vi skulle göra och vart så kunde jag sagt från början att vi
inte skulle klara det på två timmar.
I morgon åker hela familjen iväg på bröllop, jag har alltså
hela huset för mig själv i två dagar, det är en sådan lycka! Jag får bestämma
vad jag ska äta och när jag ska gå upp på morgon själv och jag är inte beroende
av att kolla om mopeden är ledig eller om jag kan få skjuts när jag ska till
SEADO, helt fantastiskt! Efter det
tänker jag att jag laddat upp mig tillräckligt för att umgås med dem och vara
trevlig i ett par dagar innan jag och Robert åker till Bangkok på torsdag och
turistar! Det blir nice.